Livet ska inte var så här!
Nee, det ska det verkligen inte...
Familjen är något som jag uppskattar allra mest på denna jord, om ända sen man var liten har familjen varit det tryggaste som finns. Men vad händer då när familjen splittras och inte längre kan kalla sig en familj?
Det är så mycket man vill säga och det är så mycket man tänker på, hur kommer det gå?, varför händer detta just min familj? Är det okej att göra så? Vad kommer hända sen? Kommer alla flytta på olika håll?
Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska tycka, om det är bra eller dåligt, om jag ska skratta eller gråta?
Jag vet absolut ingenting och det stör mig något så enormt för jag brukar veta vad jag ska göra och vad jag ska säga, men nu är allt slut, finns inget som gör mig glad, finns ingen som kan få mig på andra tankar inte ens min sambo som alltid har fått mig att skratta.. då är det verkligen något fel på mig.. Klart jag skrattar både i skolan och hemma men musten glider ur mig och tankarna kommer tillbaka till det hemska som kanske kommer hända. Det som man är mest orolig för. Gråten är i halsen på mig, men jag får inte ut en enda tår, även ifall jag anstränger mig händer ingenting. =(
Åkte hem från skolan idag, för jag har så ont i magen och jag orkar verkligen inte mer, allt är bara så tragiskt och sjukt.
Vissa kanske tycker att jag är en självisk liten rackare men någon gång behöver man vara det och ibland behöver man bara ta en dag ledigt och göra saker som får en glad eller mindre ledsen. Vi är värda det.. Både kille och tjej.
Varför kan inte bara tankarna försvinna och inte komma tillbaka...
NI har inte ens ringt mig på en vecka. Då är något fel eller?
Kan man bara inte få spola tillbaka tiden och leva livet igen, då det var som bäst. Inga anknytningar till något dåligt eller ledsamt, utan man var glad och lycklig.. Man gillade till och med att vara i skolan.
Nu finns det inget värre än att stiga upp på morgonen och inse att man ska till skolan igen. Man ska alltså slita som ett djur och sen slita som ett djur när man kommer hem. Visst är det vuxenlivet, men vad hände med ungdommen?
Vad hände med alla samarbetsövningar man hade i skolan, då man hjälptes åt och gjorde saker tillsammans som underlättar båda på ett eller annat sätt.
Nee nu blev jag trött igen.
Ska ta och plugga lite, sen ska jag fixa lite kaffe.. Sen blir att gå ut och dricka kaffet och ta en cigg, känner att jag behöver det idag.!
Ha en trevlig dag!
Loove/Malin
Familjen är något som jag uppskattar allra mest på denna jord, om ända sen man var liten har familjen varit det tryggaste som finns. Men vad händer då när familjen splittras och inte längre kan kalla sig en familj?
Det är så mycket man vill säga och det är så mycket man tänker på, hur kommer det gå?, varför händer detta just min familj? Är det okej att göra så? Vad kommer hända sen? Kommer alla flytta på olika håll?
Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska tycka, om det är bra eller dåligt, om jag ska skratta eller gråta?
Jag vet absolut ingenting och det stör mig något så enormt för jag brukar veta vad jag ska göra och vad jag ska säga, men nu är allt slut, finns inget som gör mig glad, finns ingen som kan få mig på andra tankar inte ens min sambo som alltid har fått mig att skratta.. då är det verkligen något fel på mig.. Klart jag skrattar både i skolan och hemma men musten glider ur mig och tankarna kommer tillbaka till det hemska som kanske kommer hända. Det som man är mest orolig för. Gråten är i halsen på mig, men jag får inte ut en enda tår, även ifall jag anstränger mig händer ingenting. =(
Åkte hem från skolan idag, för jag har så ont i magen och jag orkar verkligen inte mer, allt är bara så tragiskt och sjukt.
Vissa kanske tycker att jag är en självisk liten rackare men någon gång behöver man vara det och ibland behöver man bara ta en dag ledigt och göra saker som får en glad eller mindre ledsen. Vi är värda det.. Både kille och tjej.
Varför kan inte bara tankarna försvinna och inte komma tillbaka...
NI har inte ens ringt mig på en vecka. Då är något fel eller?
Kan man bara inte få spola tillbaka tiden och leva livet igen, då det var som bäst. Inga anknytningar till något dåligt eller ledsamt, utan man var glad och lycklig.. Man gillade till och med att vara i skolan.
Nu finns det inget värre än att stiga upp på morgonen och inse att man ska till skolan igen. Man ska alltså slita som ett djur och sen slita som ett djur när man kommer hem. Visst är det vuxenlivet, men vad hände med ungdommen?
Vad hände med alla samarbetsövningar man hade i skolan, då man hjälptes åt och gjorde saker tillsammans som underlättar båda på ett eller annat sätt.
Nee nu blev jag trött igen.
Ska ta och plugga lite, sen ska jag fixa lite kaffe.. Sen blir att gå ut och dricka kaffet och ta en cigg, känner att jag behöver det idag.!
Ha en trevlig dag!
Loove/Malin
Kommentarer
Postat av: janna
Postat av: janna
inget varar för evigt stumpan! men jag finns här för dig.. hoppas att du vet att du kan ringa mig mitt i natten om de skulle va så.. även om vi inte snackar så mtk utanför skolan..
Trackback
